kom igen, lena

skulle just precis nu kunna vara så himla glad för en annan persons skull. men jag känner mig mest bara sårad. vart är vi på väg, för att citera svt.
du och jag håller nog på att tappa vårat vi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0